Nyårslöften varje dag

De tolv klockslagen på nyårsnatten markerar slutpunkten för ett år som gått och startpunkten för ett år som börjar – och därmed också vändpunkten från gammalt till nytt. Vi summerar det år som varit, vi vänder blad. Det nya året ligger framför oss som ett oskrivet papper som kan fyllas med alla våra goda avsikter, förhoppningar och fantasier. Nyårslöftena står ”som spön i backen”.

Medvetna och bestämda löften till oss själva är i grunden något positivt. De är ett sätt för oss att sätta ord på vad vi verkligen vill göra och inte göra. Vad vi lovar oss själva uttrycker våra hetaste önskningar, våra högst prioriterade mål inför det nya året.

En del av dessa nyårslöften kan handla om hur vi lever. Det kan vara att sluta röka, gå ner eller upp i vikt, vara mer fysiskt aktiv, äta bättre, dricka mindre, lyssna mer och prata mindre. Alla uttalade ambitioner om förändring är sannolikt välmotiverade, det är ju därför de blir nyårslöften. De allra flesta som ger sig själva nyårslöften menar också verkligen allvar.

En bit in på det nya året står sedan de brutna nyårslöftena ”som spön i backen”. Det skojas mycket om detta, att vi alla är så ”svaga i anden” och har så ”dålig karaktär” – ja, ja, ja, säger många, så är det ju (haha). Nyårslöftena blir som en sällskapslek, något man bara gör på kul och av tradition och som man inte riktigt tror på att man kommer att kunna hålla (den här gången heller).

Men det här gäller inte för alla. För alla oss njurpatienter är det här inget att skoja om. Det är på fullaste allvar. Varje dag, året om, måste vi ge oss själva ”nyårslöftet” att ta våra mediciner precis som vi ska, äta och dricka som vi ska och leva så hälsoinriktat som vi behöver. För oss får inte brutna löften stå ”som spön i backen” – för då får vi symboliskt ”spö på baken” i form av dåligt samvete och risk för sämre hälsa.

Att bryta en vana, att ändra sitt beteende och sina rutiner kan vara precis hur svårt som helst. Att bryta löftet att ”sköta sig perfekt” är just därför precis hur lätt som helst. Det vet alla som prövat. Det här gäller i högsta grad också alla njurpatienter.

Allvarligt menade löften till oss själva drivs av vår egen inre motivation. Vi lovar att sköta oss bra (eller bättre) därför att vi själva är övertygade om att det är bra och viktigt för oss. Yttre motivation, när någon annan berättar (”motiverar” oss om) vad som är bra för oss och vad vi bör göra, fungerar ofta mer som kortlivad färskvara. Det är först om och när sådan yttre motivation kan förvandlas till inre som löftet kan förvandlas till en bestående vana.

Slutsats: För oss njurpatienter är varje dag början på ett nytt år – med ständigt samma nyårslöfte, att sköta oss bättre. Och det är bara vi själva som kan både lova och hålla det löftet. Ingen annan.

 Per Åke