EN frisk njure räcker

BlommorAlla friska människor har två njurar. De har normalt stor kapacitet. Större än vad som faktiskt behövs. Problem med njurarna upptäcks därför ofta väldigt sent, då långt mer än halva njurfunktionen gått förlorad. Det är också därför människor klarar sig bra med EN frisk njure.

Levande Donator

Att EN frisk njure räcker innebär att en frisk människa kan donera en av sina njurar till en som behöver en ”ny” njure. Två friska njurar räcker alltså till två personer – en var.

Avliden Donator

En människa som just avlidit kan ha två friska njurar att donera till behövande medmänniskor. Rutinerna i sådana fall är annorlunda, men principen är densamma: En frisk njure flyttas från en individ till en annan och fortsätter där att fungera som vanligt.

Njure från levande donator

En transplantation av en njure från en levande donator kan bli möjlig när en lämplig donator både VILL och KAN. Den frivilliga viljan kommer först. Om en donation är medicinskt möjlig och lämplig får sedan undersökas.

Viljan

Drömmen för alla njursjuka som behöver och önskar sig en ”ny” njure är att någon person helt spontant och helt frivilligt erbjuder sig att donera en av sina njurar. För många är detta också precis det som händer. En eller flera inom familjen eller bland nära vänner förklarar att de kan tänka sig att donera en njure. Ungefär en tredjedel av alla njurtransplantationer i Sverige sker med njurar från levande donatorer.

En majoritet av alla vuxna svarar JA på frågan om de skulle acceptera att FÅ en ”ny” njure – om det skulle bli aktuellt någon gång. En majoritet av tillfrågade är också i princip positiva till möjligheten att DONERA en njure, både under sin livstid och efter sin död.

Att det över huvud taget är möjligt att flytta ett organ från en individ till en annan – och att det fungerar – är fantastiskt. Lika mänskligt fantastiskt är det att en människa kan skänka en nära medmänniska chansen till ett nytt och friskare liv genom att dela med sig av en av sina friska njurar. Det är säkert något av det största någon människa kan göra för någon annan. Nästan alla, som har donerat en av sina njurar till en närstående, säger också att de skulle göra det igen om det skulle vara möjligt.

Det finns alltså goda skäl för att bli njurdonator. Men det finns också många goda skäl till eftertanke och tvekan.

En operation kan aldrig vara helt riskfri. Att opereras innebär alltid vistelse på sjukhus och flera veckors sjukskrivning. Viss smärta och en stor trötthet efter operationen måste alla räkna med. Varför utsätta sig för en operation när den inte behövs för den egna hälsans skull är en berättigad fråga. Alla dessa skäl och många därtill är mycket förståeliga och absolut inget att skämmas eller känna skuld för. Alla människor har rätten att bestämma över sin egen kropp och sina egna njurar. Vill man inte donera en njure, så vill man inte. Törs man inte, så törs man inte. Det måste alla ha full respekt och full förståelse för.

Att bestämma sig för att donera en av sina njurar till någon annan behöver man tänka igenom riktigt ordentligt. Glädjen och stoltheten över att kunna donera en njure till en (nära) medmänniska måste vägas mot riskerna och mot vad man innerst inne känner. Den här balansen – ska jag eller ska jag inte – bör man absolut diskutera igenom ordentligt inom familjen, med nära vänner och självklart också med ansvariga läkare.

När ingen erbjuder sig donera

Att ingen närstående tar upp frågan om njurdonation är ingen ovanlig situation. Det är ett stort steg för vem som helst att ta kontakt och erbjuda sig att bli njurdonator. Det är därför inte det minsta märkligt att många ”drar sig”. Att ta initiativet är inte så lätt, för har man sagt A kanske man måste säga B och vad B innebär vet man inte riktigt.

Samtidigt mår den njursjuke dåligt av både sjukdomen och behandlingen och dessutom av ovissheten om framtiden.

Att själv (våga) ställa frågan kan kännas svårt för många njursjuka. Risken finns att den tillfrågade säger JA utan att egentligen vilja det – en obehaglig tanke för alla njursjuka. Det kan vara lika obehagligt att få ett NEJ – och för den tillfrågade att svara NEJ. Många njursjuka är därför tysta, tar inget initiativ och frågan kommer aldrig ”upp på bordet”.

Men frågan ”hänger i luften” ändå och möjligheten för en njurdonation är ständigt närvarande, vare sig den är uttalad eller inte. Att dela med sig av det här avsnittet till sina närstående kan därför vara ett sätt att starta en öppen och klarläggande diskussion om för- och nackdelar med de möjliga alternativ av behandling som finns.

Frågor om behandlingen och om möjligheten till en transplantation diskuterar den njursjuke naturligtvis med sin njurläkare. En fråga är då om det inom familjen, bland vänner, finns någon (eller några) som kanske kan tänka sig att bli njurdonator. Kanske har någon redan tillfrågats, kanske inte. Under samtalet kommer man överens om hur man går vidare.

Att vilja räcker inte

Att visa sin vilja att donera en njure betyder INTE automatiskt att man blir donator. Den goda viljan är en förutsättning, men man måste vara fullt frisk och medicinskt lämplig också. Och det måste utredas. Ett första steg kan vara ett eller flera samtal med alla berörda och med njurläkare och transplantationsläkare, var och en eller alla på en gång.

Numera kan fler bli donatorer

Friska föräldrar, syskon och vuxna barn är ofta lämpliga som njurdonatorer. Men forskning och utveckling har numera gjort det möjligt för en betydligt vidare krets av människor att bli njurdonatorer, till exempel andra släktingar, maka/make, sambos, nära vänner och även helt okända. Nära släktskap är med andra ord inte alls lika avgörande som det var tidigare.

Både villig och lämplig

För att ta reda på om en människa, som är VILLIG att donera en av sina njurar också är medicinskt LÄMPLIG genomförs en rad olika undersökningar. Den eventuellt blivande donatorn måste vara frisk, inte ha eller vara i riskzonen för (allvarliga) sjukdomar och de bägge njurarnas funktion måste förstås vara utan anmärkning.

Resultatet av utredningen blir att personen antingen bedöms som lämplig eller inte lämplig som donator. Om ”inte lämplig” avslutas utredningen. Om ”lämplig” och det inte finns några andra hinder kan personen accepteras som donator och man kan gå vidare genom att tidpunkt för operationerna diskuteras och fastställs.

Ekonomisk ersättning

Principen är att en levande donator ska få ersättning för alla sina direkta kostnader (som resor, inkomstbortfall, sjukskrivning, etc). Information om hur ersättningen i detalj beräknas och hur och när den betalas ut får donatorn vanligtvis av kuratorn på kliniken.

Någon ytterligare ekonomisk eller annan ersättning för donationen är inte tillåten enligt svensk lag.

Njure från avliden donator

Den andra möjligheten till en transplantation är med en njure från en just avliden donator. Förutsättningarna är likartade, nämligen att man vet eller att det kan antas att personen skulle VILJA donera en njure efter sin död och att personen och njuren bedöms vara medicinskt LÄMPLIGA för donation.

Viljan

De flesta känner till att njurar och flera andra organ under bestämda förutsättningar kan transplanteras från en individ till en annan – även omedelbart efter att personen avlidit. En njure kan till exempel fortsätta att fungera tillfredsställande upp till ett dygn efter det att människan blivit förklarad död – under förutsättning att tillförseln av syre kan hållas igång med en respirator.

Undersökningar har visat att fyra av fem svenskar är positivt inställda till att efter sin död donera ett eller flera av sina organ till behövande medmänniskor. Berätta om sin vilja att donera organ efter sin död kan och bör man göra genom att:

  • Berätta om sin inställning till organdonation för sina närmast anhöriga
  • Underteckna och bära på sig ett donationskort
  • Anmäla sig till donationsregistret på Socialstyrelsen

Långt ifrån alla har tänkt igenom detta och använt någon av dessa möjligheter att berätta vad de tycker. Alla borde göra det.

Det allra viktigaste är att prata med sina anhöriga om viljan att donera ett eller flera av sina organ efter sin död. Då vet man i förväg att det blir som man vill, att viljan att donera respekteras av alla. Då vet också de anhöriga och behöver därför inte själva ta ställning i frågan. Genom att veta inställningen är de anhöriga också förberedda på att frågan om organdonation kan komma. De närmast förväntar sig att få frågan om organdonation från vårdpersonalen – och blir kanske undrande eller besvikna om frågan aldrig ställs. De kan också välja att själva berätta för vårdpersonalen om vad de vet om den avlidnes donationsvilja.

När ansvarig läkare (framför allt på intensivvården) bedömer att en donation kan vara möjlig kontrollerar man om den möjliga donatorn uttryckt sin vilja på något av de tre sätten. Anhöriga kontaktas alltid och får – om den eventuella donatorns vilja inte är känd – ta ställning i hans/hennes ställe. Först efter anhörigas samtycke påbörjas förberedelserna för donation.

Lämpligheten

För att en njurdonation ska vara möjlig och lämplig att genomföra kontrolleras donatorns hälsa och njurarnas kvalitet – på alla de sätt som är möjliga. Prover tas och alla uppgifter som finns om eventuella sjukdomar hämtas in.

Bäst förutsättning för en lyckad transplantation är det när den avlidne donatorn har varit fullt frisk (frånsett orsaken till dödsfallet), inte haft eller har några sjukdomar, som skulle kunna överföras till mottagaren och haft fullgod njurfunktion. Njurar hos yngre donatorer är vanligtvis och naturligt mindre slitna än hos äldre.

Väntelista

När ingen levande donator finns, då får den njursjuke vänta, då det finns betydligt fler som behöver en ”ny” njure än det finns tillgängliga njurar från avlidna donatorer. De njurpatienter, som genomgått alla undersökningar och därefter accepterats som lämpliga för en transplantation, antecknas därför på en väntelista. Hälsostatus, blodgrupp, förekomst av antikroppar och mängder av andra uppgifter finns samlade för alla patienter, som finns uppförda på väntelistan.

Val av mottagare

När en njure från en avliden donator blir tillgänglig jämförs resultatet av prover och tester på donatorn med motsvarande testresultat hos de patienter, som står på väntelistan. Den patient som har den allra bästa samstämmigheten i testerna med den avlidne donatorn väljs vanligtvis ut som mottagare. Ju bättre samstämmigheten är, desto bättre är förutsättningarna för att resultatet av transplantationen ska bli så bra som möjligt.

Den tid som den njursjuke stått på väntelistan har också betydelse, men blodgrupp, vävnadstyp och samstämmighet är ännu viktigare. Alla önskar sig förstås ett bra resultat och ingen mottagare är betjänt av en ”ny” njure som inte passar. En del patienter på väntelistan kan därför få vänta länge.

  Levande donator (LD) Avliden donator (AD)
Operationstid Kan planeras Kan inte planeras
Njurens kvalitet Undersöks noga, bara helt friska njurar accepteras Kan inte undersökas lika noga, varierar därför
Njurens livslängd Vanligtvis lång numera Lång, kortare än med LD
Njurfunktion God, varierande God, varierande, inte fullt så bra som med LD
Efter 5 år fungerar 90-95% av njurarna 85-90% av njurarna
Väntelista Ingen Ja
Väntetid Den tid utredningen tar Kan inte förutsägas, från 1 dag till flera år
Operation före dialysstart Ja, möjligt och även önskvärt  Undantagsvis på grund av brist på organ
Tid i dialys Ingen eller så kort som möjligt Omöjlig att förutse
Tid njuren är ”urkopplad” Mindre än en timme Upp till 24 timmar
Tillgång till njurar Närstående i första hand Otillräcklig

För- och nackdelar med transplantation

För patienten:

– Egen njurfunktion igen
– Förbättrad hälsa, jämnare
– Fysiskt starkare, orkar mer
– Mat och dryck åter normala
– Åter till arbete, normalt liv
– Frihet att resa, obunden
– Ofta färre läkemedel
– Efter de första månaderna, allt glesare återbesök
– Förnyat kärleksliv
– Större chans att få barn
– Operationen, risk för komplikationer
– Risken för avstötning
– Immundämpande medicin
– Biverkningar av läkemedlen
– Känsligare för infektioner
– Viss ökad risk för diabetes
– Viss ökad risk för cancer, speciellt hudcancer
– Risk för misslyckande
– Risken för avstötning

För levande donatorer:

– Att ge en behövande medmänniska chansen till ett nytt liv
– Givandets glädje och stolthet
– Något av det STÖRSTA man kan göra för en annan
– En verkligt humanitär insats
– Hälsokontroller resten av livet
– Operationen är inte riskfri
– Smärta, obehag, trötthet en tid efter operationen
– Besvikelse om det inte går bra
– En njure, inte en ”i reserv”
– Sjukskrivning och frånvaro från arbete

För avlidna donatorer:

– Att ge en behövande medmänniska chansen till ett nytt liv
– Inga nackdelar

För närstående till avlidna donatorer:

– Viss mening och tröst i en svår situation
– Att ställning när donatorns vilja inte är känd
Till toppen på sidan